Fortsättning på dagen
Det här med att kontrollera sina känslor och styra sitt beteende...
Mitt känslostyrda jag säger till mig att jag ska ringa/maila/smsa/åka dit för att desperat försöka ställa allt till rätta. Varken sexigt, självständigt eller får Honom att tycka att jag är värdefull.
Mitt värdegrundande jag tycker att jag dels måste respektera Honom. Vill han ha tid för sig själv och få fundera måste han ju få det. Sedan kan jag inte hålla med om att det är det bästa sättet, men jag måste ge honom space. Jag skulle vilja känna mig säker på hans kärlek, alla våra bråk har gjort att han har dragit sig undan och det har jag känt av och pressat på. Så för den anledningen tycker jag att en paus kanske är bra. För då tar han initativ om (hoppas, hoppas,hoppas kära läsare) och så kan vi börja om.
Plågade mig själv med att läsa ett så fint mail han hade skrivit. Där han pratade om framtiden, om oss och vad han ville. Jag hoppas han kan se oss där igen.
Får jag den chansen gäller det ju att jag tar den. Dvs, har jobbat med mig själv (finns en del). Men också att jag vågar lita på att han vill och chansar. Så därför måste jag ge honom det andrum jag så gärna vill fylla med planer, påminnelser och övertygande om vår fina framtid ihop.
/L
