onabreak.blogg.se

Jag kanske ska berätta något om mig också, för att ge en bild av vem jag är. Jag bor i Stockholm, har varit en "stockholmssnobb" som inte kunnat tänka sig att bo någon annanstans. Ingen annan stad i Sverige håller måttet som Stockholm. Jag kommer absolut inte från någon "fin" familj, men jag är van vid en hög levnadsstandard och har alltid sjukt höga krav på mig själv. Ni vet, högsta betyg i alla ämnen plus några extraämnen. Startat skoltidning, elevråd och jur kand är min bakgrund.

 

Han med stort H är inte alls som jag. Helt tvärtom faktiskt. Och det är det som är så fint med honom, att han inte bryr sig om de sakerna jag gjort eller försöker puscha mig att alltid göra lite extra. Det räckte så fint med att jag bara var. Vi kunde kolla på en film, se en serie eller göra ingenting alls. Jag har alltid en oro i mig, man kan inte bara ligga still och kolla på tv. Vi borde göra något, "kvalitetstid". Min fina H har aldrig protesterat, blivit sur för att jag vill gå på ett museum. Vi har åkt och absolut haft trevligt. Men jag ångrar så förbannat att jag inte tog mig tid att njuta åt det fina att bara vara. Att sitta nära i soffan och titta på en serie vi båda gillar.  Det jag skäms och ångrar mest av allt, är att jag blivit sur och arg på Honom för att han inte drog med mig på museum, långpromenader och något som jag inte exakt vet vad det är men något "kulturellt-meningsfullt-jag-kan-slappna-av-för-vi-har-använt-vår-tid-på-ett-bra-sätt-saker". Jag blev arg på honom för att han inte var en framåtsträvande karriärsmänniska som ville ägna helgerna åt prettoaktiviteter. Och jag blev kär i honom för att han inte var en sån kille. För att han var en sån kille som ville sitta i mysbyxor med mig och titta på film.

 

All min frustration över hur jag borde känna och vara tog jag ut på honom. Istället för att acceptera att jag också tycker att det är mysigt att glida runt i mjukiskläder och kramas i soffan med den man älskar. Det blir så plågsamt tydligt för mig nu och det är nästan outhärdigt att skriva de här raderna. Men jag måste. Måste sätta ord på vad som hänt för att kunna se hur jag har varit. För att kunna få en förändring.

 

/Ledsen